NAUTISKT TÅGVIRKES LEXIKON |
|
Denna sammanställning bygger på följande böcker: |
|
 |
|
Abaca, namn på en fiber, varav man gör manilatåg. Snl20. Filippinska namnet på manilla, en tågvirkesfiber från Filippinerna. Fftt. Agavehampa detsamma som sisalfiber. Fftt. Akterjärn repslagarterm, en kraftig vridbar järnkrok vid vilken dukterna fastsättes då en tross skall slås. Fftt. Ankartåg förr grova kablar av tjärad hampa, brukade av alla fartyg i stället för ankarkätting, nu trossar av kokos eller manilla, nyttjade för samma ändamål i mindre båtar. Fftt. Animaliskt fett, talg och klövolja, smält ur avfall från slakterier . Användes som smörjmedel. Snl20. Arbetsbelastning den vikt varmed ett tåg med säkerhet kan belastas kontinuerligt. Fftt. Avslitningslängd den längd av ett garn eller tåg, som teoretiskt sett kan upphängas intill dess det brister av sin egen tyngd. Fftt. Balans repslagarterm, ett tåg säges ha balans då det varken har benägenhet att sno upp sig eller kinka. Fftt. Beck, kokt tjära med tillsats av harts, användes för att stryka i nåten (mellan plankgångarna och skarvarna) på ett träfartyg, sedan man slagit in drev i dem. Snl20. Beckbyxa, benämning på skansgast. Snl20. Beckgryta, gryta för beckkokning. Snl20. Beckmopp, en kort käpp med en drevsudd fastsatt i ena ändan. Användes att smörja rinnande beck i nåten. Snl20. Beckskopa, en trehörnig skopa, varur man häller beck i däcksnåt. Snl20. Blånor – Korta fibrer, utrensade ur ”tågan” vid skäktning (skäktblånor) (ty. Schwungwerg, Kolbenwerg, Hede) eller häckling (häckelblånor)(ty. Kernwerg, Bärtelwerg etc). Rr91 Borta-flagga En fyrkantig blå flagga hissad under styrbords vantspridare på en yacht för att tillkännage att ägaren inte är ombord eller har gäster och ej önskar besök. Under mörker ersätts b. ofta med en blå lanterna. Ssl55 Bråkning – Lin- eller hampa- stjälkarnas veddel brytes sönder vid passage mellan räfflade valsar. I äldre tider klubbades stjälkarna i samma syfte. Rr91 Buldan (Sack cloth) Grov och tät vävnad av linne, hampa eller jute som användes till segel, säckar, grova arbetskläder, handskar mm. Ssl55 Bändsel sjömansmässig ombindning som sammanhållen och förenar två tåg med varandra. Beroende av användningen kan en bändsel läggas med garn, smäckra linor eller tvinnad galvaniserad järntråd, bändselwire. Fftt. Bändsellina på sjön smäcker lina av tjärad, väl häcklad hampa som användes för läggande av starkare bändslar. Bändsellina är alltid treslagen och benämnes efter det antal garn den innehåller (6-garns, 9-garns eller 12-garns lina). Ofta betecknas bändsellina bindlina i t.ex. presenningar och är då av lägre kvalitet. Fftt. Bänkmattgarn bindgarn, ofta skördegarn, som användes av trädgårdsmästare för bindning av vassmattor till täckning av drivbänkar. Fftt. Bänsel (Seizing) Permanent gjord surrning för att hålla ihop två intill varandra liggande trossar. Ssl55 Bänsel, bändsel eller bäntsel, en medelst slag (varv) om tvenne tåg eller olika delar av samma tåg hårt åtdragen, smäcker lina. Man bändslar eller lägger på en bäntsel. De olika bändslarna benämnas: enkel bändsel, dubbel bändsel, kryssbändsel, vantbändsel, tusenbensbändsel, nockbändsel och knivbändsel. Den enkla bändseln består av 7-8 slag och pålägges sålunda: Först splitsar man ett öga i ena ändan av bändseln, varvid man sticker in kardelerna ett par gånger utan att taga ut några garn. Man lägger därefter bändseln så, att tampen trädes igenom ögat från vänster till höger och sedan tillbaka till vänster samt drejas till med märlspik. Slagen läggas därefter tätt intill varandra och halas till med märlspiken, varefter tampen trädes tillbaka under alla parterna och beknipes. Skall bändseln läggas dubbel, träder man tampen av den enkla bändseln under alla parterna och genom ögat, varefter de dubbla slagen läggas i tirarna mellan parterna, på den enkla dock ej så hårt, att de tränga in emellan dem. Tampen kan antingen stickas in under parterna och beläggas med en knop eller kan man kryssa bändseln med ett par slag och beknipa tampen mellan dessa, så att fastsättningen bildar formen av en revknop. Kryssbändseln brukar man lägga på vant, då dessa lades i kryss över en jungfru. Den bestod av en ny smäcker kardel ur tjärat tågvirke och den lades, ej för hårt, runt den omkring jungfrun bända tampen, ungefär som en tagling men dubbel med tamparna instuckna åt varsitt håll. Då man böjde upp tampen av vantet stramades kryssbändseln åt och blev fast. Om tampen ovanför lades därefter en à två dubbelbändslar och eventuellt en enkel bändsel högre upp. Om vanttampen var klädd med mössa av mässing så såg det så mycket prydligare ut. Vantbändslar kallades med gemensamt namn dylika bändslar. Snl20. Bänsellina, lina, som används till bänslar Snl20. Coil ring, rulle eller tross, benämning på hoprullat tågvirke. Sjömän använder ofta den norska och västsvenska motsvarigheten »kveil» eller »kvajl». Fftt. Coir av kayar = kokosnötfiber, även tågvirke av sådana fibrer. Fftt. Coir, kokosnötfiber, varav göras kvastar och tågvirke. Snl20. Drejare, ½ meter lång träspak, tjockare på mitten och spetsig i ändarna, användes till utförandet av diverse sjömansarbeten, såsom att lägga på nockbändslar (göra fast övre hörnet av ett råsegel till rån med ett tåg). Drev – (eng. oacum = offcombing) Repat tågvirke e.d. använt för att täta (dikta), (eng. caulk, hol. Kalfatra) springor i skov eller hus. Drev i våta utrymmen vanligen tjärat. Rr91 Drev tjärade eller otjärade hampblånor, rester vid repslageri, även gammalt upprepat tågvirke av tjärad hampa. Drev användes inom skeppsbyggeriet för tätning av trädäck o. dyl. Fftt. Driva Dubbeltvinnat säges ett garn vara när det består av två eller flera var för sig tvinnade garn. Dubbeltvinningen sker vanligen åt motsatt håll mot den första tvinningen. Fftt. Dukt (Strand) Äldre benämning på del varav en tross består. Numera vanligen kallad kardel. Ssl55 Dukt de delar varav en tross är sammansatt. En dukt bildas av hopdrivna kabelgarn, tre eller fyra dukter bildar en tross. Fftt. Dotkop (heart, bull’s eye), tillplattat, runt eller ovalt träblock med ett genomgående hål för taljerep eller löpare och med en ränna, kip, runt kanten för stropp. D. användes i segelfartyg i stället för jungfrur vid ansättning men även i stället för mindre block samt för att leda tågvirke. Ssl55. Efterrund repslagar term, den ytterligare tvinning, som ges åt trossar efter slagningen för att de skall få en lämplig och väl avvägd balans. Fftt. Espartogräs, blad av esparto eller sylgräset, varav göres tågvirke. Snl20. Espartogräs textilväxt från Medelhavsområdet. Har grova bastliknande fibrer, som brukas till tågvirke, bastmattor och liknande. Espartogräs var känt i Sydeuropa redan under antiken och användes till tågvirke före hampan. Ffft. Famn, gammalt längdmått, 6 fot lika med 1,7814 mtr. Användes ännu på sjön som mått för ankarkätting och kablar samt vid lodning. Snl20. Faxis (fox) Korta längder tvåtvinnat garn som förr spunnos av gamla kabelgarn för att användas ombord vid varjehanda sjömansarbeten. Vid tillverkningen användes en enkel liten maskin kallad faxis vojt. Ssl55 Faxis vojt, liten enkel maskin av trä som förr användes för att spinna kabelgarn till korta två-trådiga garn, faxis. Faxis voit bestod av ett klubblikt trästycke, excentriskt rörligt kring en tränagel och försett med en krok nära vridningscentrum. Tränageln hölls i handen och genom svängande rörelser med handleden sattes faxis vojt i rotation och tvinnade därvid det på kroken upphakade garnet. Ssl55. Flaggduk (bunting) Ett speciellt ylletyg som lätt kan färgas och hålla färg och som därför är lämpligt att använda vid tillverkning av flaggor mm. Ssl55 Flätat tågvirke tillverkas i regel endast i klena dimensioner av hampa, lin eller bomull samt stundom av silke eller nylon. Flätningen gör att det ej har benägenhet att sno sig. Det användes som fiskelinor, flagglinor, klädstreck och gardinsnören samt till sjöss som logglinor. I vissa fall användes grövre flätat tågvirke såsom transmissionslinor. Fftt. Fyrkantig platting (square sennit) Sjömansflätning med kvadratisk genomskärning som vanligen lägges med 8 garn men även av 12 eller 16. Fyrkantig platting användes förr som maskinpackning till kallvattenpumpar. Ssl55 Fyrslaget tågvirke (four stranded rope) Tågvirke bestående av fyra kardeler vanligen med en kalv i mitten. Fyrslaget tågvirke hårt slaget av häcklad, tjärad hampa användes förr till stående rigg och kallades då vanttross. Taljerepstross, särskilt då den användes till taljerep, var även fyrslagen. Ssl55 Förrund repslagarterm, tvinning av dukterna innan de slås ihop till en tross. Fftt. Garn Gran, det av våra inhemska träslag som mest används till däck , åror m.m. Gräs (coir) Fiber från kokosnötens trådiga ytterskal som användas för tillverkning av tågvirke, grästross. Ssl55 Grästross, göres av espartogräs eller av kokosfiber och är mycket lämplig till förhalningstross på grund av sin töjbarhet. Snl20. Gucka se rackarkit. Göling sjömansterm, en enkel hissanordning bestående av ett tåg löpande genom ett enskivigt fast block. Halvsträngd repslagarterm, som anger att dukterna i en tross eller garnen i ett snöre är olika långa, så att något går rakare och de andra i spiral omkring detta. Hampa (hemp) Utgöres av fibrerna från hampörten (canabis sativa), som är inhemsk i Persien men också odlas i andra länder. Hampa odlades fordom även i Sverige där odlingen återupptogs 1941. Hampberedningsverk finnas i Visby och Katrineholm. Hampa bereddes på ungefär på samma sätt som lin. Stjälkarna rötas och bråkas, varpå tågorna skräcktas och häcklas. Tross av ren häcklad hampa är starkare än allt annat tågvirke, nylon undantaget, och användes till både stående och löpande rigg i segelfartyg. De fina tågorna äro tämligen ömtåliga för röta, varför allt tågvirke som användes till sjöss brukar tjäras. Tjärningen minskar styrkan på grund av att tjäran bränner, men den ökar hållbarheten genom att hindra röta. I Sverige användes mest tågvirke av inhemsk hampa, vilket säljes under följande kvalitetsbeteckningar: S, tågvirke av häcklad ren hamptåga . B, tågvirke av bättre blångarn. C, tågvirke av sämre kvalitet blånor. Ssl55 Den svenska hampan är något grövre och mörkare än den utländska. Den bästa hampan är den jugoslaviska, som väl häcklad ger den finaste av allt tågvirke, s.k. kuttergods . Ssl55 Handa – En så stor ”lock” av hampan, att den vid häcklingen lätt kan hanteras av repslagaren. Rr91 Harnesksnöre snört och polerat garn, som användes i vävstolar med jacquardmaskin för lyftning av solven. Fftt. Harpojs, kokt och skummad samt med något svavel tillsatt fur- och grankåda, varmed man smörjer rundhult för att skydda den mot röta. Hjärtgarn de garn som är i mitten av en dukt. Kallas även innergarn. Hundända de trassliga ändarna som bildas vid tillverkningen av ett tåg. Hundändan lämnas alltid kvar, och visar då att tåget har sin hela längd och ej är kapat. Fftt. Huvud repslagarterm, ett verktyg som användes vid slagning av trossar. Huvudet är en grov träbit med längsgående spår för dukterna och försedd med en pinne som handtag. Fftt. Hyssing (houseline) Grovt, tjärat snöre slaget av tre garn häcklad hampa. Hyssing användes till mindre bänslar och bättre sjömansarbeten samt inom segelmakeriet. Ssl55. Eller Hysing. Snl20. Häckling den procedur före spinningen som avser att avskilja de korta blånorna och samtidigt ordna de återstående längre tågorna parallellt för den efterföljande sträckningen. Fftt. Häckling – Kamning av lin eller hampa fibrer. Skävor och blånor fastnar i häckeln. uc Högerslaget tågvirke (left handed cordage) Tågvirke tillverkat så att den hopvridande rörelsen skett medsols, medurs. Detta ger ett tåg med vänstergängad spiral, därav den engelska namnet. Ssl55. Högerslaget tågvirke = Z-slaget. Fftt. Innergarn de garn i ett tåg som utfylla det inre av dukterna och som täckas av yttergarnen. Fftt. Jacquardsnöre se Harnesksnöre. Fftt. Jute (jute) utgöres av bastfiber från en storväxt indisk buske. Vid beredning av jute rötas de avhuggna grenarna i vatten, varefter basten skalas av. Jute är Indiens viktigaste exportvara och näst bomull världens viktigaste textilfiber. Jute har betydligt mindre styrka än hampa och manilla och används ej så mycket till tågvirke utan främst för tillverkning av mattor, säckväv (gunny), enklare snören mm. Ssl55. Kabel Grovt, kabelslaget tågvirke, 3- eller 4- slaget, oftast av kokos 6"-25" omkrets, används för förtöjning, bogsering etc. Se kabelslaget.Fftt. Kabel (hawser) . Se tågvirke. Kabelgarn (rope yarn) garn av olika fibrer, hampa, manilla eller sisal, halvfabrikat vid tillverkning av tågvirke. Kabelgarn är alltid vänstertvinnat (z-snodd) och av varierande grovlek beroende fibrernas kvalitet och det blivande tågvirkets grovlek. Kabelgarn spanns förr för hand men tillverkas numera i särskilda spinnmaskiner, som karda och sträcka ut fibern till tunna band och tvinna dessa. Ssl55. Kabelgarn användes då tåget blivit kasserat till platting, faxis, sjömansgarn m.m. Innan man spinner sjömansgarn knopar man tillsammans kabelgarn med kabelgarnsknop och rullar upp dem på nystan. Snl20. Kabelgarn enkelt garn av hampa, manilla eller annan fiber i regel Z-spunnet. För olika tågvirke varierar kabelgarnets dimension från 250 m/kg till 1000 m/kg. Fftt. Kabelgarnsknop lägges på så sätt, att man delar ändarna av två garn mitt itu och sticker den ena grenen i den andra, tager den ena tampen ena vägen samt den andra tampen andra vägen och knopar en revknop som omsluter de stående parterna. Snl20. Kabellängd egentligen 1/10 av en nautisk mil. I Sverige 185,5m. I Frankrike 200m. Holland 225m. Snl20. I England 200 yard. Ssl55. Kabellängd äldre repslagarterm, avseende standardlängden på en kabel = 100 famnar. Numera längdmått till sjöss = 0,1 nautisk mil = 185 meter. Fftt. Kabelslaget tågvirke (cable laid, water laid, cordage) Tågvirke vid vars tillverkning fibern slagits fyra gånger, först som garn, sedan till kardel, därpå till tross och slutligen till kabel. Ssl55. Kabelslaget kallas tågvirke där dukterna utgöres av trossar. Sådant tågvirke kan vara 3- eller 4-slaget. Parterna är slagna medsols = S-slagna, i motsats till trosslaget tågvirke där parterna är slagna motsols = Z-slaget. Fftt. Kalfatra, dikta eller täta nåten (springorna) på träfartyg med drev och hälla beck över. Kalv (core, heart ) en löst slagen, smäcker lina som ilägges i fyrslagen tross och i stållinor. I kalven ilägges när tågvirket tillverkas vid svenska flottans repslagarverkstad ett blått märkesgarn, vid tillverkning inom engelska flottan ett rött. När kalv ej finnes lägges märkesgarnet i en av dukterna. Ssl55 Kalv garn eller lina som utfyller centrum på fyrslaget tågvirke. Kallas stundo även hjärtsnöre. Fftt. Kardel (strand), del av en tross eller kabel. Kardel är tvinnad av många garn och tre kardeler bilda en vanlig tross. De tre (fyra) trossar som ingår i en kabel benämnas även kardel. Ssl55 Kardel detsamma som dukt, särskilt de trossar som ingår i och bildar en kabel.Fftt. Kardning den procedur som avser att rensa, utkamma, parallellisera och bringa i bandform de korta fibrerna, blånorna, före den följande sträckningen och spinningen. Fftt. Kastlina smidig lina av tjärad hampa, I 1/2"-1 3/4" omkrets, försedd med sandpåse i ändan, brukad för att få förbindelse mellan fartyg och kaj. Fftt. Katt, straffredskap i forna dagar bestående av en kort tågända med nio svansar vardera försedd med tre knopar. Snl20. Katta, straffa med katt. Snl20. Kaus, ring av trä eller metall varom man splitsar tåg. Snl20. Kaus rund eller droppformig ring av metall med böjda kanter. Användes som slitskydd (skoning) i splitsade öglor, skothorn på segel m. m. Fftt. Kink korkskruvformad hopvridning av en tross, som hindrar den att löpa fritt genom block. En kink kan uppkomma genom felaktigt handhavande eller genom för mycket efterrund vid trossens tillverkning. Kinkar avlägsnas genom att »slås ut», dvs. genom trossens upptvinning för hand. Fftt. Klave = trossmått. Fftt. Klockkläppstjärt, en kort stump av platting och knopar, som är fästad i klockkläppen, och varuti man håller, då man slår glas. Snl20. Klot, ett rundsvarvat, genomborrat trädstycke, som fastbändslas vid stag och barduner, att leda löpande gods. Även kula till bom och gaffelrack. Snl20. Kläda (to serve) ett tåg, omvira det med smärting och sjömansgarn för att skydda det mot skamfilning. Det tillgår sålunda: man tirar tåget först för att få underlaget jämnt, lägger därefter tjärade smärtingremsor hårt och slätt om detsamma i samma led som tiren går. Därefter sätter man klädkilan på tåget, virar sjömansgarnet, som hålles av en medhjälpare tre à fyra varv om kilan och tåget, låter garnet löpa efter skaftet på kilan och drejar denna runt ifrån sig, så att varven av garnet komma att ligga hårt och tätt intill varandra. Under tiden vilar tåget hårt mot den klädandes vänstra höft, och den som tager runt sjömansgarnet stöttar på andra sidan. Klädd stropp lyftstropp av kabelgarn, insydd i presenningsduk. Fftt. Klädkyla (serving mallet), ett cylindriskt, i längdriktningen urskölpt trädstycke med handtag, som används för att linda sjömansgarn omkring ett tåg. Ssl55 Klädning med klädkyla. Klädspån, en mindre klädkila med skaftet på sidan av skåran i stället för mitt emot. Användes till väders, då man lappar klädning. Snl20. Knivbändsel, stycke lina eller platting för fällkniv. Snl20 Knop sjömansterm för knut, språkligt detsamma som knopp eller knapp. Ursprungligen var knopen en kula flätad av trossens dukter, men numera tecknar en knop en mängd skilda sätt att hopfästa två tåg eller garn. Fftt. Knyttels (knittles, nettles) små smäckra tågstumpar man erhåller genom att slå ihop garn från tågvirke. Knyttels användes bla som sejsningar och på klädgölingar för att knopa fast kläder som skola upphängas för torkning. Ssl55 Knävring (toggle), en träpinne fäst vid en lina så att den gör tjänst som spänne eller knapp för att fästa linan vid annan lina eller segel, där motsvarande repögla finnes anbragt. Ssl55 Kokosfiber, piasava, användes till kvastar och tågvirke. Snl20 Kokosgarn garn av kokosfiber. Kokosgarn är alltid spunnet för hand. Fftt. Kolumnsnöre snört och polerat garn, som användes i linjeringsmaskiner. Fftt. Kordel grovt bindgarn av hampblånor, vanligen brukat för omslagning av balgods.Fftt. Kortslaget säges tågvirke vara när det är hårt tvinnat. Detta uppnås genom att ge dukterna mycket förrund vid tillverkningen. Kortslaget tågvirke blir hårdare och tål slitning bättre än långslaget, men blir ej så starkt. Fftt. Kortsplits (Short splice), det enklaste sättet att splitsa ihop två trossar. Dessa slås upp 3-4 varv och sättes emot varandra, så att varje kardel tages över en och sedan under en kardel i den andra trossen. 3-4 instick med var kardel göras på var sida. Vid sista sticken tagas garn bort så att kardelerna bli tunnare och splitsen smalare åt ändarna. Ssl55 Kryssbänsel (Flat seizing), bänsel av sjömansgarn, märling eller bänsellina lagd med 8-12 enkla varv omkring två parallellt gående tåg, stroppar e.d. och avslutad så att garnets ända stickes mellan tågen och kryssas två varv över bänseln samt besättes med ett halvslag eller en knop liknande en råbandsknop. Jfr Bänsel. Ssl55 Kryssbänsel understa bänseln på ett vant, då detta är bänslat i kryss om jungfrun. Snl20. Krysshult (kevel, cavil), ett avlångt T-format trä eller järnstycke med avrundade kanter som avses för beläggning av grövre tågvirke. Ssl55 Krysstagling äv. sydd tagling (palm and needle wipping), tagling som sys med segelnål och garn och kryssas över trossens tirar. Sedan erforderligt antal rundtörnar tagits inifrån och utefter, medsols mot slagningen, stickes garnet genom en kardel så att det kommer ut i tiren mellan två kardeler, det får därefter följa tiren inöver och stickes genom nästa kardel, varefter förfarandet upprepas tills man återkommer till första kryssningen, där garnet besättes med ett halvslag. Ssl55 Kut – Den hopvikta och med några utdragna fibrer ombundna dockan av häcklad hampa. Rr91 Kuttergods tågvirke av hög kvalitet av svagt tjärad och väl häcklad hampa. Kuttergods är det starkaste och dyrbaraste av alla förekommande tågvirkessorter. Det användes huvudsakligen på yachter, varav namnet.Fftt. Kveil västsvenska ock norska, tågrulle, ny sådan från fabriken men även kortare tåg uppringlat för hand. »Kveila ett tåg» är detsamma som att rulla upp det i ringlar. Fftt. Kärnsnöre utfyller centrum av dukterna i stållinor av viss typ. Även det inlägg som motsvarar kalven i en fyrslagen tross. Fftt. Kås äv. kaus (timble), en rund eller hjärtformig konstruktion i regel av järn eller metall med en djup skåra på utsidan för att mottaga ett öga av tågvirke eller wire. Ssl55 Köttfett brukar kocken uppsamla vid kokning och slå i en tunna. Det tillfaller på större fartyg honom själv, sedan styrmännen tagit sitt behov för smörjning av master och stänger, och folket lagt undan åt sig till brödpudding. Snl20. Langslagen säges en stållina vara när både parterna (dukterna) och själva linan är slagna åt samma håll. Fftt. Lappsalva (blacking), en blandning av två delar trätjära, en del koltjära och litet terpentin samt ev kimrök. Används till impregnering av stående hampa rigg. Ssl55 Lappsalva smörja riggen med tjära. Förr i världen användes därtill en blandning av talg, svavel, tjära, harts och kimrök, som kallades lappsalva. Snl20. Ledtåg sjömansterm, tågvirke för förhalning av fartyg. Fftt. Lik den tross som sys fast som förstärkning utefter kanterna på ett segel. Liktrossens dimensioner beror på seglets storlek. Den är en löst slagen 3-slagen tross av väl häcklad, tjärad hampa. Fftt. Likgarn, tjockt segelgarn varmed man syr fast lik.Snl20. Likgarn grövre seaming av finhäcklad hampa, vanligen 5- eller 6-trådig, som användes för att sy fast liket på ett segel. Fftt. Likhandske, en stark segelhandske som användes vid likning. Snl20. (Roping Palm). uc Liknål, större segelnål som användes vid likning av segel. Snl20. Likslaget lösslaget, 3-slaget tågvirke. Fftt. Liktross, lätt spunnet tågvirke varmed segel likas. Snl20. Lin (flax), Spånadsämne som bland annat används till segelduk, presenningsduk, garn och klenare tågvirke. Segelduk av lin är dyrare än duk av bomull, men används på grund av större hållbarhet i seglande handelsfartyg. Presenningsduk är vanligen impregnerad. Tågvirke av lin förekommer endast i klena dimensioner, flätade logglinor och dyligt eller som blångarn blandat med sämre kvalitet hampblånor , i sekunda tågvirke. Segelgarn och nåtningsgarn av hög kvalitet tillverkas av häcklat lin. Linblånor användas till packningar i rör och maskinarbeten. Ssl55 (Linum usitatissimum). Lina (line), vanligt tågvirke av klenare dimension, mindre än 2 tum (16mm) i omkrets. Lina som är tillverkad för särskilt ändamål får särskilt namn såsom: vevlingslina av tjärad hampa 1 ½ (12mm)till 1 ¾ (14mm), flagglina av otjärad hampa treslagen med 6 till 9 garn 1 till 1 ½, djuplodlina av tjärad hampa kabelslagen vanligen under 1 tum i omkrets. Dessa och olika garn, märling , hysing, och sjömansgarn benämnas på engelska small stuff, närmast smått virke. Ssl. Lina kollektiv sjömansbenämning på klena trossar med under 1" omkrets. Enstaka grövre trossar benämnes även linor, t.ex. fånglina. Förr räknade man till lina under 2" omkrets. Fftt. Linkabelgarn repslagarterm, grovt, löst handspunnet garn av linblånor, använt för packningsändamål av rörmokare och maskinister. Fftt. Linnesegel (flax canvas) användes förr såsom stormsegel emedan linneduk är stark och mera motståndskraftig. L ha emellertid kommit ur bruk, de äro mindre vindtäta och stå sämre än bomullsegel. Ssl55 Linolja, förekommer ombord rå eller kokt. Den råa oljan användes till smörjning av blanka träytor och den kokta till färgblandningar. Snl20. Litsa (1), fästa ett segel med en smäcker lina (litslina) genom litshålen runt en mast eller ett stag, eller naja dess litslik till de litsor, som äro lagda om den ena eller den andra. Litsa ifrån, snöra upp en litslina. Snl20. Litsa (2), (pl. Litsor) ringar eller hankar av segt trä eller järn, som gripa om en mast eller stag för att hålla seglet fästat. Snl20. Litslina fiske- och sjömansterm, lina som användes för att fästa ett segel, ett rundhult eller ett stag. Även till förstärkning av sömmarna i trålens strut. Fftt. Livlina otjärad hamplina, som fästes i bukter utanför relingarna på livbåtar. Fftt. Livstropp, tåg som fasthåller en lodhyvare vid lodning. Snl20. Lodlina av otjärad hampa, användes för att mäta djupet till sjöss. En handlodlina är 1 1/4" trosslagen ofta av 50 meters längd, en djuplodlina är I 3/4" kabelslagen av 200 m längd. Fftt. Lodtalg, talg och riven krita som smetas i håligheten på ett lod för att upptaga ett prov på bottenlaget. Snl20. Logg, Den enklaste form av logg är ”Dutchmans loggen”. Den består av ett spån eller annan träbit, som kastas överbord i lä. På relingen har man dessförinnan mät upp 52 fot eller 1/120 del av den nautiska milen (6,237,8 fot) och satt märke i båda ändarna. Sedan observerar man på klockan den tid, som spånet behöver för att flyta mellan märkena. Om det tar 30 sekunder eller 1/120 av timmen, så gör fartyget en knop. Skäddloggen eller handloggen är en annan gammal bekant för dem, som plöjt havet med tillhjälp av ”de vita vingarna”. Den består av skäddan, en kvartcirkelformad sektor av ek med blykant i periferin, för att den skall ställa sig på kant, med det hörn uppåt, som utgör sektorns medelpunkt, då den kommer i vattnet. Till detta övre hörn är logglinan fästad. I vart och ett av skeddans undre hörn sitta sladdarna av en smäcker hanfot av samma sorts lina med en propp i hanfotens mitt, som stickes i en å linan fastbändslad trähylsa, då skäddan skall kastas. Logglinan som är impregnerad i kokt fett och fästad med andra ändan vid en rulle, loggrullen, har en längd av 50 à 100 meter. Den del som är fästad i skäddan kallas förlöparen och bör vara lika lång som fartyget. Dess ändamål är att föra skäddan ett stycke akter om dödvattnet vid rodret, innan man börjar mäta farten. Vid slutet av förlöparen sitter ett flaggduksmärke, ”törnmärket”, varifrån linan uppstickes i knop om 13,95 meters längd vardera. Vid delningspunkterna instickas märlingsändar med 1, 2, 3, 4, 5 knopar och slätknopar emellan, som beteckna en halv knop. För att taga tiden användes ett s. k. Logglas, till formen liknande ett timglas ”en miniature”, men med sanden avpassad att rinna ut på 30 sekunder. Förr i världen använde man till samma glas 47 fots knop. Man kan också använda 7 meters knop och 14 sekunders glas. Snl20. Logglina en flätad lina av otjärad hampa, som användes till loggen, fartygens hastighetsmätare. Linan måste vara flätad för att ej tvinna upp sig under användningen. Fftt. Långslaget säges tågvirke vara när det är löst slaget. Detta uppnås genom att ge dukterna liten förrund vid tillverkningen. långslaget tågvirke blir mjukare och starkare än annat, men står sämre mot nötning. Fftt. Lårding ([heavy]spunyarn), grovt sjömansgarn spunnet av 4-5 kabelgarn. L användes till grövre klädningar, mattor o.d. Såväl material som namnet är något ålderdomligt och hör närmast hemma i äldre fartyg med hamprigg. Ssl. Lårding , fyrslaget sjömansgarn. Snl20. Lårding grövre sjömansgarn, slaget av tre tjärade blångarn. Det användes till klädningar. Fftt. Löddra segelmakarterm, en ring eller ögla - flätad av en hampdukt - i kanten på ett segel. Löddrorna är ofta försedda med en kaus.Fftt. Löpande gods sjömansterm, kollektiv benämning på alla lösa tåg som tillhöra ett fartygs rigg. Fftt. Löpare varje tross som går igenom ett block. Fftt. Machongsnöre tågvirke, som, användes i pappersmaskiner för klädning av valsar. Fftt. Machongsnöre tågvirke, som, användes i pappersmaskiner för klädning av valsar. Fftt. Mammeral, en större segeldukspyts avsedd för upphalning av sjövatten. När man sätter en pojke att hala upp sjövatten, då skutan gör fart, bör pytsen vara försäkrad med en gaj föröver och pysen likaså. Snl20. Manilla (-hampa) (manila [hemp]), fibrerna från bladskaften av en bananart, Musa Textilis, som är inhemsk på Filipinerna och odlas för fibrernas skull. Exporten skedde ursprungligen från staden Manila, vilket givit hampan dess namn. Redan under början av 1800-talet började tågvirke av manilla komma i bruk och undanträngde långsamt, på grund av billigare pris, tågvirke av hampa. Manilla är ljus gulbrunt till färgen och har grova hårda fibrer, som är mycket hygroskopiska. Tågvirke av manilla är i fråga om styrka ej helt likvärdigt med hampa. Manilla är mjukare än hampa när det är vått och löper bra i block. Från 1800-talets senare del användes manilla allmänt till löpande rigg i segelfartyg. Allt sedan andra världskriget blandas manillafibern med andra fibrer, främst sisal, vilket numera är världens viktigaste råvara vid tillverkning av tågvirke. Ssl. Mantåg sjömansterm, trossar eller stållinor som spännes över däcken för att tjäna om ledstänger vid svår sjögång. Fftt. Mickar repslagarterm, de träbalkar som vid tågvirkeslagning användes på repslagarbanan som stöd för de utlagda dukterna. Fftt. Muskyla eller muskila, träklubba med kort skaft, användes vid utförandet av diverse sjömansarbeten. Snl20. Märkgarn, ett blått bomullsgarn som är inslaget i flottans tågvirke. Märla, tränsa, att med märling eller annat garn slå enkla halvslag på ett par tums avstånd från varandra för att fasthålla duken i ett skothorn eller smärting runt en klädd tross. Snl20. Märling (marline), klent, tvåtrådigt, högerslaget garn, 2-3 mm diameter, lätt tjärad, häcklad hampa. Märling användes till mindre bänslar, finare klädningar och segelmakeriarbeten. Märling förekommer i olika grovlekar och säljes vanligen i dockor på 20 m. Ssl. Märling, 2- eller 3-trådigt garn av tjärad hampa som brukas till bändslar, segelarbeten och finare klänningar. Fftt. Märlprim, pryl för instickning av kardelerna vid dubbling av knopar m.m. Snl20. Märlspik, en fotlång järn- eller stål- bult, spetsig i ena ändan och i andra försedd med ett hål, vari instickes en bändsel. Märlspiken användes för att öppna tirarna på tåg vid splitsning, för påläggning av bändslar o.s.v. Snl20. Märlspik långsträckt, koniskt, mot spetsen ofta plattovalt sjömans- och riggarverktyg v stål, använt för splitsning av stållinor. Fftt. Naja, att med garn eller märling (najtåg) fastbinda ett block, en vevling eller något annat föremål. Snl20. Najgarn = taglingsgarn. Användes för tagling eller najning. Fftt. Najning, fastsättning medelst najtåg. Snl20. Ormlina lina med dukter såväl av wire som av hampa. Ormlinor användes där man önskar kombinera stor böjlighet och smidighet med hög draghållfasthet. Fftt. Packningsgarn ett mycket grovt och löst spunnet garn, 2- eller 3-slaget, användes för röräggningsarbeten och tätningar, stundom tjärat. Fftt. Patentslaget äges tågvirke vara, när dess kabelgarn är hoptvinnade av två, eller flera enkla garn. Patentslagning ökar slitstyrkan och förekommer på bomullstågvirke samt på grova kokoskablar. Fftt. Platting (sennit, plat), platt flätat tågvirke tillverkat för hand av kabelgarn tagna av uppslaget tågvirke. Platting användes förr allmänt för att ersätta klena linor såsom beslagsejsingar , råband och revsejsingar. Platting lägges på många olika sätt och med olika antal garn, i enkel flätning för att ersätta linor och med mera invecklad flätning för prydnadsändamål. Platting används ibland till dekorationer och gradbeteckningar på vissa uniformer men har i övrigt få användningsområden. Ssl55. Platting, flätade kabelgarn som användas dels till sejsningar, dels till klädning mod skamfilning, packningar o.s.v. Man har åtskilliga slag av platting. De flata kallas 3 garns, 5 garns, 7 garns, beroende på antalet garn, som används. Fransk platting är även flat. Därtill har man fyrkantig, rund, halvrund platting. Att göra platting kallas att lägga platting. Snl20. Platting sjömansterm, av kabelgarn eller märling, flätat, ofta bandformigt tågvirke. Platting kan tillverkas på flera olika sätt och användes såsom slitmattor för att kläda och skydda tåg, för prydnadsändamål m. m. Fftt. Pocken holtz (lignum vitae), en av två tropiska amerikanska träd. Guaiacum officinale eller Guaiacum sanctum. Dessa träd har gröna blad året runt samt mycket hårt och tung virke. Har använts till blockskivor och bussningar. uc Presenning, av segelduk sammansatt skynke, som tjärats eller på annat sätt göres vattentät och användes att täcka över lastluckor eller andra öppningar. Snl20. Pryl, ett spetsigt verktyg av stål eller hårt trä, som användes vid splitsning, knopläggning o.s.v. Snl20. Rackarkitt alias gucka. Fem dl krita, en dl tjära, en dl rå linolja, en dl fårtalg. Att användas vid träbåtsbyggnad för div utfyllnad vid sammanfogning. Rep se tågvirke. Ssl. Rep kollektiv benämning på tågvirke. men även namn på vissa riggdetaljer å segelfartyg, t. ex. drejrep, fallrep, styrrep och taljrep.Fftt. Repslagarbana (rope-walk, rope yard), ställe där tågvirke tillverkas för hand i utsträckta längder till skillnad från maskintillverkning där tågvirket spolas upp vartefter det framställes. Numera, när tågvirket i regel tillverkas fabriksmässigt, har repslagarbanor ej längre samma uppgifter att fylla. Repslagarbana används dock alltjämt vid framställning av grova trossar och kablar. Repslagarbanor är av betydande längd, den vid Karlskrona örlogsvarv ännu befintliga banan är, förutom bodarna på ömse sidor, 300 m lång. Ssl55. Repslagaren (rope maker) arbetade vid häckling i en ”häckelbod”, vid spinning och slagning i en ”bana”, vars inre del - ”huset” - kallades hjulbod, samt vid tjärning i ett ”tjärhus”. Rr91. Repslageri (ropery, rope walk), fabrik som tillverkar tågvirke av olika slag, även själva yrket att tillverka tågvirke. Repslageri sker numera helt maskinellt. Utgångsmaterialet, fibrer av olika slag, kardas först ut i kardmaskiner till långa , tunna band med fibrerna liggande parallellt och spinnas sedan i spinnmaskiner till garn, kabelgarn. Dessa garn går sedan genom en sk duktmaskin, där de slås (vridas) till dukter, kardeler, vilka sedan slås samman till trossar och lägges till kablar. Om trossarna skola ges så grova dimensioner att de inte lämpligen kunna slås samman i maskin sker detta på repslagarbana, som finns vid varje större repslageri. Vid repslageri tillverkas förutom tågvirke för sjöbruk även bindgarn för handel och industri, skördegarn för jordbruket, garn för fiske mm. Ssl55. Rigg, tackling, tacklage, allt som hör till resningen på ett fartyg eller står i förbindelse med uppbärandet av seglen. Snl20. Riggarloft, skjul eller rum på land, där rigg tillkapas och görs i ordning för påriggning. Snl20 Riktskiva även kallad register, repslagarinstrument, en stålskiva med koncentriskt placerade hål, genom vilka kabelgarnen ledas för att kunna ordnas på bestämt sätt vid drivningen av dukter. Fftt. Rist – Den hopvikta hampdockan i arbetad hampa. Rr91 Rund en repslagarterm, som betecknar själva tvinningen av ett garn, en dukt eller en tross vid tillverkningen. Fftt. Rundbänsel (seizing [not crossed]), bänsel lagd runt de två parter, som bänslas samman, utan att kryssas. Bänsel kan vara enkel eller dubbel, den senare användes mest på gamla tiders hampriggar och är nu mycket sällsynt. Jfr bänsel. Rund platting (round sennit), platting som lägges med ett antal garn runt en grövre kärna, så att varje garn lägges utanför intilliggande garn och upp mellan detta och det därpå följande, på samma sätt som man lägger en enkel taljerepsknop, i det att man arbetar i spiral runt kärnan tills r. har fått erforderlig längd. R. lägges även så att varje garn kommer innanför intilliggande garn och ned mellan detta och det därpå följande. Om sådan r. lägges med få garn utan kärna kallas den kronplatting. Ssl55. 12 eller flera garn, alltid jämnt antal. Rr91. Rund platting, sammanflätning av garn till en rund stjärt. Man tager ett antal garn i vänstra handen sinsemellan hopsnurrade och låter dem falla ut som en plym över handen. Därefter lägges ett garn över det närmaste, som i sin ordning lägges över det därpå följande och så vidare, tills man gått runt med hela samlingen, då maskorna förnyas. Man kan även, om man så vill, lägga vartannat varv medsols och vartannat motsols. Snl20. Rundsöm, hopsyning av kanterna av tvenne segeldukar. Dessa fästas i segelkroken till höger om segelsömmaren, och sömmen börjar från vänster samt går åt höger. Nålen stickes inifrån med pressning mot plåten på segelhandsken och mottages av tummen, pekfingret och långfingret, då den trängt igenom båda dukarna. Stygnen göres så nätta som möjligt och läggas på lika avstånd från varandra . De rubbas eller tillslätas med ett stycke hårt trä. Snl20. Samlingstub repslagarinstrument, användes tillsammans med riktskiva vid drivning av dukter. Fftt. Sarving, ett slags grov platting att vira om kablar, som är utsatta för skamfilning. Snl20. S – slaget d.v.s. kabelslaget tåg, har dukten Z-snodd och garnet S-snodd. Segelduk (canvas, sailcloth)mer eller mindre grovt tyg vävt i regel av hampa, lin eller bomull, i vissa fall även av siden eller nylon. S. Användes vid tillverkning av segel av olika slag , presenningar, kapell m.m. S. klassificeras i olika nummer som ange des grovlek och styrka. Numreringen sker olika i olika länder t.ex. i England 1-16 (vanligast1-8), i USA 1-12, i Frankrike 1-8 och i Sverige 1-12 där 1 anger grövsta kvalitén och de högsta siffrorna sålunda mycket lätt duk. Vid vanlig segeltillverkning för fartyg användas segelduk i nummerserien 1-5; för mindre yachter äro 8-11 vanliga nummer. Ssl55. Seaming eng. seaming twine, segelgarn av väl häcklad hampa. Användes av segelmakare till handsömmar i segel. Fftt. Segelgarn (sailmaker’s twine, sail twine), två till sextrådigt, löst slaget garn av väl häcklad hampa av hög kvalitet. S. användes av segelmakare för handsömnad i segel. Grövre s. användes vid likning och kallas då likgarn (roping twine). Maskinsegelgarn, som är något hårdare slaget och av finare tråd, kallas internationellt ofta seaming (-twine). Ssl55. Segelgarn, garn som används till segelsömnad. Garnet är upplagt i härvor, som man brukar gnida in med tjära, då de används i ovannämnda syfte. Snl20. Sejlare – I regel vänsterhänt snörmakare. Tillverkade finare garn till klenare linor. Detta garn skulle då ha en snodd i motsatt riktning mot kabelgarnet, d.v.s. vara S-spunnet. Rr91 Sejnfall flagglina, egentligen för flaggsignaler (av engelska »sign.» = tecken). Fftt. Sejsing (gasket), tillkapad längd av klent tågvirke, sejsinglina, oftast med ett splitsat öga i ena ändan, avsätt för olika ändamål, främst för beslag av segel, beslagsejsing, men också för surrning av föremål i allmänhet. S. kan också vara korta linor fastsatta i ett segel för des revning, revsejsningar. För gjordes s. vanligen av platting och tillverkades då ombord. Ssl55. Servigin, äv. servegin, (selvagee), stropp tillverkad av nytt kabelgarn vilket i erforderligt antal varv uppkransas i ringform och sedan tränsats för att hålla garnen samlade. S. är en mjuk och smidig stropp och är, eftersom den ej som tågvirke är vriden, starkare än en tross av samma grovlek. I segelfartygen användes s. alltid vid arbete i riggen för att slå på taljor o.d. Även inom industrien användes s. för tunga lyft och är då alltid översydd med segelduk. Ssl55. Serviginstropp eller servinstropp, se Tflädd stropp (sid. 26 och 97). Fftt. Simpelkort (av fr. simple cord) är ett snört garn av lin eller hampa, använt vid de tillfällen, då det krävs ett hårdslaget och starkt fint garn eller snöre. Rr91 Simpelkort fint treslaget snöre av häcklad hampa, polerat och vanligen svagt appreterat (av eng. simple cord). Fftt. Sisal (sisal), fiber från bladen av agaveplantan som används vid tillverkning av tågvirke. Växten förekommer särskilt i östra Afrika, på Nya Zeeland, Java och i Mexiko. Namnet hänför sig till en mexikansk stad. Sisaltågvirke (sisal rope) är ej så starkt och hållbart som tågvirke av manilla, men är billigare och används därför allmänt. Till utseendet är det tämligen likt manilla; båda är så kallat hårdfiber av blekt brungul färg. Sisal är dock i regel ljusare, mera halmgult än manilla. S. är elastiskt och oömt och är vanligaste tågvirket till sjöss. Ofta tillverkas det dock uppblandat med andra hårdfibrer. Jfr tågvirke. Ssl55. Sjömaning (marline-spike seaman-ship) , gemensam benämning på arbeten ombord som avse tågvirke och wire, splitsning, knopslagning, klädsel av tåg m.m. Den engelska betydelsen av ordet s. är talande i det att man vid s. i det flesta fall har behov av märlspik. Förr borde alla eller åtminstone de flesta av ett fartygs däcksbesättning kunna utföra enklare sjömaningsarbeten; numera är ej så fallet utan det finns blott en eller annan på området kunnig (marling spike sailor). Tack vare de under 50-talet inrättade sjömansskolorna börjar s. dock åter komma till heders. Ssl55 Sjömansarbete (marlingspike seamanship) , en gren av sjömanskapet omfattande allt arbete med tågvirke och wire som förekommer vid underhållet av ett fartygs tackling. S. omfattar sålunda knopar, splitsar, bänslar, taglingar, plattingar och allt hantverksarbete med sjömansverktyg, kniv, märlspik, prickert, klädkyla, klubba och segelhandske. Färdighet i s. var förr varje sjömans stolthet och ett villkor för att kunna mönstra som matros. Ssl55. Sjömansgarn (spunjarn), tjärat hampgarn slaget av två eller tre kabelgarn. S. användes till klädningar m.m. Förr spanns s. 2-slaget och var avsett för behov ombord i segelfartygen; som utgångsmaterial användes hjärtgarnen ur gamla förslitna hamptrossar. Numera tillverkas s. vanligen av garn av sämre kvalitet , blångarn, som fyller kraven på klädningsmaterial. Till finare klädningar i yachter brukas märling. Jfr Lårding. Ssl55. Sjömansgarn grovt 2- eller 3-trådigt garn av tjärade blångarn, brukat till klädningar ombord på fartyg. Fftt. Sjörövare, icke godkända tjuvar och mördare. Snl20. Skamfilningsduk i segel, dubblering av segelduk i segel för att hindra seglets slitning mot vissa tåg. Snl20. Skamfilningsmatta, matta, som najas på rå eller stag för att förekomma skamfilning. Snl20. Skjuta upp tågvirke, lägga det i rediga ringar för förvaring. Detta skall ske medsols för Z-slagna trossar. Fftt. Skäktning – De kvarvarande skävorna piskas bort från fibrerna vid lin och hampa beredning. uc Skära i ett tåg, insticka tampen av ett tåg i ett block eller hål och hala igenom det ett stycke. Snl20. Skävor – Vedaktiga flisor ur växtstjälken. Se Skäktning. uc Slabba, vira gammal segelduk eller kasserat tågvirke (uppslagsgods) om vissa delar av riggen för att förekomma skamfilning. Snl20. Sladd, slutet på ett tåg. Härav komma på sladden, komma sist. Snl20. Sladd själva ändan av en tross eller lina, men även varje ej närmare preciserat tåg, lössladd. Fftt. Slagningen (the lay). Uttrycken med (with) och mot (against) s., cirkel eller böjningsrörelse med respektive mot ett tågvirkes slagning. Tågvirke smärtas och tiras med s. men klädes och skjutes upp mot s. Bänslar och taglingar lägges även på mot s. varigenom de blir tätare starkare. Knopar och stek blir smidigare om de läggas mot s. När exempelvis en vanlig vänsterslagen tross skjutes upp mot s. betyder det att den lägges i ringar medsols. Jfr tågvirke. Ssl55. Slagpyts, pyts varmed man halar upp sjövatten för spolningsändamål. Jmfr. Mammeral. Snl20. Slavskepp, i forna dagar fartyg som voro avsedda att överföra vanligtvis stulna negrer från Afrika till det fria Amerika. Snl20. Slätsöm, den vanligaste segelsömmen, då man lägger den ena dukens sida ovanpå den andras och sticker nålen igenom den undra duken först och sedan genom den övra från höger till vänster. Snl20. Smågods repslagarterm, kollektiv benämning på bindgarn, snören, finare liner o. dyl. Fftt. Smärta (to parsel), att med remsor av säckväv eller gammal segelduk, smärting, omlinda tågvirke eller wire som skall klädas. Genom att s. avser man att åstadkomma ett tätare och slätare underlag för klädningen. Även förtöjningstrossar o.d. smärtas ibland för att skyddas mot skamfilning. S. kallas förr även vula.Ssl55. Smärting (canvas), kallas ofta duk ur söndertrasade segel (old canvas). Ssl55. Snören populär benämning på bindgarn. Med snören avser fackmannen garn som snörts, d.v.s. i samband med hopläggningen erhållit ytterligare snodd och därefter blivit appreterat. Fftt. Snörning repslagarterm, tillverkning av snören Fftt. Spinna sjömansgarn, snurra tillsammans kabelgarn. Snl20. Spinna repslagarterm, att av fibrer tillverka garn. Fftt. Spinnkärra, ett trähjul med ett par krokar som används att spinna sjömansgarn med. Snl20. Splits (splice), sjömäns metod att förena två trossar genom att fläta samman deras ändar. För olika ändamål läggas s. på olika sätt. Kortsplits används på tåg som ej skall löpa genom block, långsplits lägges på löpande gods emedan den ej blir grövre än den osplitsade tåget, ögonsplits bildar ett fast öga på trossen, segelmakaresplits och liksplits läggas på segelduk. Även wire splitsas, men metodiken är därvid något olika mot tågvirkessplitsning. Splitsa, sammanskarva tvenne tågändar eller förena deras kardeler på ett sjömansmässigt sätt. Sammansättningen kallas en splits och indelas i kortsplits, långsplits, ögonsplits, kabelsplits, kättingsplits, segelmakarsplits eller liksplits, ståltrådssplits eller, som vi sjömän bättre förstå den, wiresplits, stoppsplits. Snl20. Splitshorn, yttre delen av ett oxhorn med träskaft. Används vid splitsning i stället för märlspik. Snl20. Sprund, proppen i mitten på ett fat. Snl20. Sprundduk, ett stycke smärting som lägges under sprundet för tätning. Snl20. Sprundhål, hålet på ett fat där sprundet sättes. Snl20. Sprundrätt, skall man stuva fat, som innehåller flytande gods. Snl20. Späckad matta, en vanligt lagd eller vävd tågmatta med instuckna kabelgarnsändar. Används till skydd mot skamfilning. Snl20. Späck-platting, ett slags platting lagd av korta kabelgarn, som vridas tillsammans, bildande en fläta, vars ena kant utgöres av tumslånga kabelgarnsändar. Användes att sy prydnadsmattor av. Snl20. S-slaget inom textilindustrin brukat uttryck för snoddriktningen. Vad som tidigare benämndes vänsterslaget tågvirke betecknas numera S-slaget. Fftt. Stada (edge), den ungefär tumsbreda bården på segelduk. Ssl55. Stek, fastgöring av en tågända till något föremål. De vanligaste stekarna äro: ankarstek, gårdingstek, grönlandsstek, fiskarstek, mulstek, nackstek, pålstek, enkelt- och dubbelt-, holländare, märlspikstek, skotstek, timmermansstek. Snl20. Sticklina, hamplina bestående av 6 garn. Snl20. Stjärt, en kort tågända fästad vid ett annat tåg, block eller kaus. Snl20. Stropp (strop, sling,), en i ring hopsplitsad tross eller wire som används bl.a. för att lägga omkring olika varor vid lossning och lastning. Även mindre ring av tågvirke, wire eller järn, anbringad som beslag runt om ett block. Att stroppa är att förse något med en stropp. Ssl55. Stroppa, lägga stropp om ett block t.ex. Man splitsar stroppen vanligtvis med kortsplits och gör den så lång, att en kaus med hake får rum mellan stroppen och blocket i övre änden. För att fasthålla denna lägger man strax nedanför kausen på en kraftig bändsel. I nedre ändan av stroppen har man dessförinnan insplitsat en smäcker stropp, som benämnes hundsvott, och som tjänar att göra fast taljelöparen uti. Blockstropp brukar man även lägga av en enda kardel, som tages c:a 3 ½ ggr så lång som stroppen skall bliva. Man lägger kardelen om sig själv tre ggr, och då ändarna mötas, tager man ur några garn samt knopar återstoden och sticker in som på en långsplits. Snl20. Längden av en stropp är en gång runt blocket, plus en gång runt kauset, plus en gång runt sig själv, plus material för splitsen. Uc Sträckning spinneriterm, en procedur före spänningen som avser att genom dubblering och utdragning ytterligare parallellisera det fiberband som skall spinnas. Fftt. Stycke – Tross över 6 tum omkrets. (handrepslageriet). Rr91. Stående part, eller fast part, den del av taljelöpare, som är fastgjord vid hundsvotten på ett av blocken. Snl20. Surra, sammanbinda ett föremål vid ett annat medelst hårt åtdragna slag eller törnar av tåg eller kätting. En dylik fastgöring kallas surrning. Snl20. Svabel, en knippa kabelgarn hopfästade i ena ändan medelst en svabelbändsel. Användes till att torka upp vatten från däck. Snl20. Svabelbändsel, bändsel, som sammanhåller ena ändan av en svabel. Den lägges som en vanlig enkel bändsel med kvarlämnande av en så lång tamp, att den räcker att slå ett halvslag växelvis om de båda yttersta slagen med sammanbindningar i form av V runt om svabeln. Snl20. Svabelgast, den som använder svabeln. Snl20. Svabla, torka med svabel. Snl20. Sy segel, ett viktigt yrke på segelfartyg, som varje matros bör kunna. Snl20. Sytåg, surrning varmed ett par kauser eller ögon förenas. Snl20.
Sötvattenssjöman, sjöman, som är befaren på farvatten, där båtshaken kommer mera till användning än sextant och kronometer. Snl20. Tackel ,ett slags grövre taljor som hänga till väders för att vid tillfälle användas. Dylika äro sidotacklen, som på fartyg med mera fullständig tackling bruka hänga i tackelhangarna. Snl20. Tackelhangare, tåg, krängda över masttopparna, för huggning av sidotacklen. Snl20. Tackling, äldre form: tackelage (rigging), kollektiv benämning på ett fartygs hela rigg men vanligen avseende endast den stående och löpande riggen, icke master och rundhult. Mindre vanliga äro uttrycken stående och löpande tackling, vilket äro liktydiga med stående och löpande rigg. Ssl55. Tafsa (to scrape down), att spetsa ändan på tågvirke eller garn genom att med kniv skrapa kabelgarnen, som bilda tåget, så att det tunnas ut. Grövre tågvirke bestående av många garn tafsas genom att garnen kapas på olika ställen, så att deras antal successivt minskas mot ändan av tåget, som därigenom blir smalare. Ssl55. Tagelgarn, tjärat segelgarn, varmed man taglar tåg. Snl20. Tagla (to whip), att med garn ombinda ändan av ett tåg för att förhindra att det slår upp sig. Detta kan ske mera omsorgsfullt genom att taglingen sys med segelnål eller lägges likt en bänsel med kryssningar. Taglingens längd göres vanligen något mindre än tågets diameter. Taglingsgarn (wipping twine) , klent tvåtrådigt garn av tjärad, häcklad hampa likt mycket klen märling. Taglingsgarn användes för grövre taglingar, finare bänslar och förekommande mindre arbeten. Till tagling av tågvirke använda segelmakare vanligen segelgarn. Ssl55. Talg , användes i maskiner för smörjning och att smeta i nedre ändan av lod för att taga prov på bottenlaget vid lodning. Snl20. Talja, ett hisstyg, bestående av block och taljelöpare. Man har olika taljor, enkel talja, som består av en ända, skuren genom två enkla block och den ena sladden fastgjord i hundsvotten på det ena blocket; dubbel talja eller treskuren, som består av ett dubbelt block och ett enkelt med löpare, vars ena sladd är fastgjord i det enkla blocket; fyrskuren talja, som består av två dubbla block och taljelöparen, fastgjord i stroppen av det block, varifrån man halar. Vid iskärning av en talja börjar man att sticka in löparen i det övra blocket från vänster till höger (i understa skivan, om det är dubbelblock) därefter i nedre blocket från höger till vänster, så upp genom övre blocket och ned genom det nedre och upp igen om det gäller en fyrskuren talja. Taljor med fler än två skivor i varje block kallas ginor. Snl20. Talja på talja, en talja påstucken på löparen av en annat. Snl20. Taljelöpare, tåget som jämte blocken utgör taljan. Den del av taljelöparen, som är fastsatt i block kallas fasta parten; den del, i vilket man halar, kallas halande parten. Snl20. Taljerep, tåg, varmed man sätter an riggdelar, såsom vant, barduner o.s.v. De löpa vanligtvis mellan tvenne s. k. Jungfrur, varav den ena är fastsplitsad eller fastbändslad vid vantets o.s.v. nedre ända och den andra fastgjord vid ett röstjärn i fartygssidan. Taljerepet, då det ansättes, gör alltså samma tjänst, som en taljlöpare. Snl20. Taljerepsknop, en ändknop, lagd på ett taljerep för att hindra det att rappa igenom. Knopen skall sitta i aktra kipen på jungfrun om babord och i främre om styrbord. Snl20. (Matthew Walker knot) Tamp (rope’s end), yttersta änden av ett tåg, kätting ed. Ssl55. Tamp västsvensk och norsk benämning på ändan av ett tåg, även själva tåget. Detsamma som sladd och »ända». Fftt. Terpentin, en balsam, som erhålles från Pinus Pinaster (växer i Frankrike, Spanien o.s.v.). Användes till beredning av fernissor, lack, kitt samt vid vissa bröståkommor. Snl20. Ters (toggle), cylindrisk trästav som stickes genom bukten eller ögat på en genom ett gatt eller en ring stucken tross, t.ex. . en förtöjning, för att kvarhålla denna. Ters är detsamma som (större) knävring. Men även en större konisk träpryl, märlprim, som användes av segelmakare för att sträcka ut löddror benämnes ters. Ssl55. Tir (tier, lay), den spiralformiga skåra, som vid slagningen uppstår mellan dukterna (kardelerna) i tågvirke. Tira (to worm), att med garn av passande grovlek fylla ut rännorna mellan ett tågs kardeler för att tåget skall få en jämnare yta. Tågvirke och även grövre wire tiras under klädning för att hindra att kanaler som kunna leda vatten skola uppstå under klädningen. Tirning kan göras även för att tåget skall se prydligare ut.Ssl55. Tjära, en tjock, klibbig, hartsartad substans, som erhålles genom bränning utan låga av kådiga träslag. Användes att stryka på trä och tågvirke för att skydda mot röta. Tjärat tågvirke användes huvudsakligen till stående rigg. Snl20. Tjärborste, borste varmed man bestryker föremål med tjära. Snl20. Tjärmärling merkantil benämning på tjärad märling. Fftt. Tjärpyts, kärl vari man förvarar tjära. Snl20. Tjärtunna, vari tjära förvaras, bör icke slängas, då den blir tom. Den kan komma bra till pass att tända till nödsignal. Snl20. Towgarn – är ett inom linneindustrin använt ord för garn av blånor. Rr91 Treslaget tågvirke (three-stranded cordage), tågvirke som är tillverkat av tre kardeler eller dukter. Ssl55. Toppsläda repslagarterm, en vagn eller släde på vilken »huvudet» (se d:o) fästes vid slagning av grova trossar. Fftt. Towgarn detsamma som blångarn Fftt. Tross, kallar man tåg med mera än 2,4 cm omkrets. Den innehåller minst 18 vanliga eller 12 grövre garn och är slagen motsols av minst tre dukter (eller som man kallar dem bland kofferdisjömän, kardeler). Snl20. Tross Tross Trossbunke äldre benämning på en hoprullad, förpackad ny tross. Fftt. Trosslaget tågvirke (hawser-laid rope), tågvirke tillverkat så att fibern varav det består tvinnas tre gånger, först till kabelgarn sedan till dukter, och slutligen till trossar. Allt vanligt tågvirke är trosslaget. Ssl55. Trosslaget tågvirke, den vanligaste formen av tågvirke, där dukterna består av ett större antal på en gång utdrivna garn. Fftt. Trosslängd längden på en ny tross. Fört var denna 120 famnar, numera är den 220, m (heltross) eller 110 m (halvtross). Fftt. Trossmått parallellskjutmått (klave) med graderad skala. Användes för mätning av tågvirkes dimension. Fftt. Träkaus, en urholkad träring, som bändslas till stående riggen e. d. att leda någon löpande ända. Snl20. Träkyla eller muskila, fyrkantig hammare av trä. Snl20. Tränsa (to marl), att med garn, märling eller lina, på vist sätt ombinda olika föremål för att hålla dem samlade. Tränsning används särskilt för att slå under ett mindre segel till dess rundhult, vid tillverkning av serviginstroppar och vid beslagning av hängkojer. Segellik av wire och klädda hamplik tränsas även fast till seglet. Detta kallas dock vanligen att märla. Ssl55. Tusenbensbändsel, bändsel lagd kryssvis över och emellan de tåg, som den sammanhåller. Snl20. Tvinning sammanläggning av två eller flera garn genom snodd, i regel i motsatt riktning mot spinning. M o t - t v i n n i n g = tvinning i samma snoddriktning som spinningen. T u b t v i n n i n g = tvinning, varvid garnen sammanpressas genom tub. Fftt. Tvärdrivare, den mellersta kardelen i en ögonsplits. Snl20. Tåg (rope), kollektiv, något ålderdomlig benämning på grövre tågvirke i allmänhet. Några få riggdetaljer benämnas tåg, t.ex. gigtåg, sytåg och mantåg. I bestämd form avsågs med ”tåget” förr alltid ankartåget. Ssl55. Tåga – Den långa fiber, som utvinnes vid skäktning eller häckling. (ty. Schwunghanf, Hechelhanf). (Bauernhanf=ej skäktad i fabrik.) Rr91 Tåga de efter häcklingen kvarvarande längsta fibrerna i hampa eller lin, vilka ger det bästa tågvirket. Fftt. Tågfender, grov tross som är fastgjord runt om en båt, som en avvisare. Snl20. Tågmått se Trossmått. Fftt. Tågvirke (cordage), gemensam benämning på spunna linor och trossar, tåg och rep av olika slag. Tågvirke tillverkas av många olika fiberämnen, vanligast från växtriket men även från djurriket, såsom silke och ull, samt av oorganiska ämnen såsom metalltrådar och nylon. Bland det viktigaste växtfibrerna skiljer man på mjukfibrer och hårdfibrer. De förra äro bastfiber, såsom hampa, lin, sunnhampa, jute och kinagräs (ramie). Till det senare, som äro stödjande fibrer i bladskaften, kärlfibrer, räknas främst manilla och sisal, av vilka det finns många olika arter, samt kokus och bomull. Dessutom används papper främst till bindgarn och skördegarn. Hampans fibrer tar lätt röta och därför tjäras alltid allt tågvirke till sjöss. Tjärningen minskar styrkan genom att tjäran bränner, men den ökar hållfastheten genom att förhindra röta. Repslageri är ett mycket gammalt hantverk och tågvirke tillverkades förr i en lång repslagarbana, där repslagaren under gång baklänges spann fibrerna till garn, kabelgarn. Dessa snoddes därpå samman till dukter, vilka sedan 3 och 3 eller 4 och 4 slogs samman till trossar. Undantagsvis fortsatte tvinningen en gång till, så att 3 eller 4 trossar, nu kallade kardeler, slogs samman till en kabel. Numera är repslageriet i hög grad industrialiserat och tillverkningen sker stegvis i automatiska maskiner från fibrer till kabelgarn, därefter till dukter vilka sedan slås samman till trossar. Allteftersom trossen slås färdig, rullar maskinen upp den i rullar. Tågvirke benämnes dels efter materialet, hampa, bommul, nylon osv., dels efter slagningen, 3- eller 4-slaget, tross- eller kabel-slaget, vänster- eller högerslaget , dels ock efter dimensionen, 2-tum, 3-tum osv. Dimensionen räknas på vanligt tågvirke efter omkretsen, så att en tretums tross har en diameter av ca 25 mm. Inom flottan räknas omkretsen i cm. På mycket klena linor mätes diametern i mm. Tågvirkets styrka är främst beroende på materialet, men även på tillverkningsmetoden. Löst slaget tågvirke är starkare än hårt slaget, vilket senare dock tål slitning bättre, trosslaget är starkare än kabelslaget och klenare är relativt starkare än grövre emedan det är lättare att få lika belastning på fibrena i den förra. Ssl55. Törn (kink), korkskruvsliknande knutar som bildas i ett för hårt tvinnat tåg och som gör att tåget blir hårt och ohanterligt och hindrar det att löpa i block. Törn som uppstå vid felaktig uppskjutning av tåget ”slås ut” genom att tåget vrides kring sin längdaxel. Ssl55. Törnmärke, det märke på en logglina, varifrån knopen är uppmätt. Se logg. Snl20. Uppslagsgods, gammalt tågvirke som sönderdelas och användes till platting, sjömansgarn, mattor m. m. Snl20. Utdrivning repslagarterm, den procedur varvid kabelgarn genom riktskiva och samlingstub och under samtidig tvinning sammandrives till en dukt. Fftt. Vaktglas, ett numera sällan förekommande 30 minuters sandglas, från vilket benämningen ”glas”, som uttryck för halvtimmen kommit. Snl20. Valknop eller turkhuvud, knop, som lägges av en enda part, och som likna en turban. Användes huvudsakligen som prydnadsknop på fallrep, styrrep, kiststroppar e. d. Snl20. Vant, tåg eller stållinor som stötta en masten sidovägen, och som äro förenade medelst vevlingar av lina eller trä och bilda repstegar för manskapet, att äntra till väders på. Varje särskilt vant kallas ett spant och två spant bilda ett vantpar, som medelst vantögat är krängt över masttoppen. Snl20. Vantknop, knop varmed man förenar delarna av ett sprunget vant. Man har engelsk och fransk vantknop. Snl20. Vantslaget kortslaget, 4-slaget, trosslaget tågvirke av tjärad hampa, förr använt till vant i segelfartyg, varav namnet. Fftt. Varp, ett eller flera sammankopplade tåg, som föras ut för att hala ett fartyg från en plats till en annan. Snl20. Verk eller varp, drev sammanspunnet för att drivas in i nåten på ett fartyg. Kallas även drevsträng. Snl20. Verka en bult, omvira den med tjärat drev i närheten av bulthuvudet, innan den jagas in i sitt hål. Snl20. Verkfat, låda vari man förvarar timmermansverktyg. Snl20. Vevla, fastsätta vevlingar mellan vanten för äntring till väders. Innan man vevlar, brukar man naja upp trälattor mellan vanten att stå på, medan man arbetar. Man börjar nerifrån och första vevlingen najas parallell med och ungefär en fot över spridlattan. Om styrbord har man vevlingslinan liggande akter om riggen. Sedan man splitsat ett öga på tampen av linan, tager man den på utsidan om aktra spantet, slår två halvslag det andra över det första runt andra spantet, manar tampen till nästa spant och slår två halvslag om detsamma och så vidare fram till första spantet, där ögat på vevlingslinan fastnajas med märling. Vevlingen sträckes därefter akteröver och halvslagen samsa hårt om de respektive spanten, och då man kommer till aktersta, kapas linan med utrymme för ett öga, som splitsas och najas till det aktersta spantet. Man ser noga efter, att alla vevlingarna bliva parallella med fartygets språng. För att få rätta avståndet emellan dem, medför man en uppmätt trästicka, hängande i en bändsel om halsen. På babord sida låter man vevlingslinan ligga för om riggen, och sedan man tagit de erforderliga halvslagen om spanten, najar man ögat först till det aktersta. Snl20. Vevling, tågsteg i riggen på ett fartyg för äntring. Snl20. Vevlingslina tjärad hamplina brukad till vevlingar. Fftt. Vil, en liten stoppad segelduksdyna, som hänges utombords å roddbåtar för att skydda mot skamfilning. Snl20. Voit, förhalningsspel för båt mellan tvenne platser. Snl20. Vula, surra något eller linda det med tåg för att skydda det mot skamfilning. Man brukar vula årorna i klykorna, för att de ej skola gnissla. Snl20. Vulningen, den surrning varmed bogsprötet är surrat till förstäven på ett fartyg. Snl20. Vurst, tågdyna som surras framför bogen på en båt. Snl20. Väcka ett nåt, öppna ett nåt för att lättare kunna slå in drevet. Det sker medelst hammare och ett s.k. väckjärn. Vädersegel, en flyttbar rörtrumma av segelduk med vingar i öppningen för fångande av vind. Den används för att ventilera lastrum och kajuta. Snl20. Vändjärn för kabelslagning, var 3 eller 4 smidda vevar instuckna i ett antal i betingen med upp till en halv meters avstånd borrade hål. Vevarna var lagrade i muffar. I dessa fanns uttag, där en platt sprint (”kil”) kunde skjutas in. Rr91. Vändjärn repslagarterm, de tre eller fyra vridbara järnkrokar på vilka dukternas ena ändar fästes vid slagning av trossar. Dukternas andra ändar fästes på en gemensam krok, akterjärnet. Genom att krokarna vrides runt erhåller dukterna rund för slagningen. Kallas även drifter. Fftt. Vänsterslaget tågvirke (right-handed cordage), tågvirke vid vars tillverkning den ihopvridande rörelsen skett motsols. Ssl55. Vänsterslager tågvirke = S-slaget. Fftt. Yacht, lustfartyg av vilket slag som helst. Snl20. Yttergarn den yttre kransen kabelgarn i en dukt. Yttergarnen omger innergarnen Fftt. Z–slaget tåg. Treslaget tåg är i regel z-slaget (förr kallat högerslaget). Rr91. Z-slaget inom textilindustrin brukat uttryck för snoddriktningen. Vad som tidigare benämnes högerslaget tågvirke, betecknas numera Z-slaget. Fftt. Zinkvitt, framställes genom förbränning av zinkångor och användes till målarfärg. Snl20. Åtta glas, klockan 12, 4 och 8 eller då vakten är slut. Åtta glas vid middag brukar man ej slå, förrän kaptenen godkänt tiden. Snl20. Ända, en vanlig benämning på vilket löst tåg som helst. Snl20. Ända själva ändan på en tross eller lina, men även varje ej närmare namngivet tåg, lösända. Fftt. Ändvända, byta om tamp på en ända eller kätting, så att den mindre slitna delen kommer i förhand. Snl20. Öga, en ringformig ögla på ett tåg som skall krängas över något föremål eller tjäna som fäste för hakar o.s.v. Ett öga är antingen splitsat, bändslat eller knopat. Snl20. Ögonsejsing, sejsing med ögla. Snl20. Ögonsplits, instickning av kardeltamparna på en tågända, så att ed bilda ett starkt öga. Snl20. Överhala, hjälpa efter parterna i en talja för att få blocken längre i sär. Snl20. |
Uppdaterad 26 February, 2011